För ett år sen var vi i på Sunderby sjukhus. Jag i en säng på bb-avdelningen och Anders i bilen under en filt, det var nämligen överfullt på förlossningen, bb och patienthotellet.
Jag vaknade vid 3-tiden på natten av att vattnet börjat sippra. Klev upp och ringde förlossningen och sen till min mamma som skulle vara med barnen då det var dax, efter det så väckte jag Anders. Varför jag väckte Anders sist är en annan historia, kan väl säga att det har att göra med då vi skulle åka in på bb när Klara låg i magen :) Precis som förra gången så hade jag inga värkar när vi åkte in. Sköterskan som tog emot oss skojade och sa att det var sipprande vattnets natt, vi var visst många! Fick ta en ctg-kurva och sen stuvades jag in i ett rum på bb tillsammans med en annan mamma. Anders fick en filt av den snälla sköterskan så han inte skulle frysa i bilen :)
Vid 6-tiden började jag få molvärk som snabbt övergick till asiga pinvärkar, försökte få i mig lite frukost strax efter 7 men det gick inget vidare. Fick ringa efter Anders och blev placerad i förlossningssal med ctg, var lagom glad just då, ont som f-n men kurvan visade ingenting alls så personalen tyckte nog jag var känslig, iofs var det inte konstigt då plattorna satt galet. Jag tror inte dom var förberedda på en förlossning för när jag ville ha lustgas var den inte ens inkopplad så dom fick springa och hämta diverse attiraljer, men när den väl var på plats så var den lovely :)Barnmorskan gick iväg vid 9.30 för att hämta elektrod att sätta på huvudet, efter nån minut sa jag till Anders att det känns som att något ska komma ut, han ringde på klockan och då kom en annan barnmorska, hon kände efter och det var ju givetvis ett huvud som var på väg. Snabba ryck, Tor såg dagens ljus 9.46 så när "min" barnmorska kom in i rummet med elektroden i handen var han redan född. Barnmorskan som var med sa att hon inte förlöst, hon hade fångat upp honom för han hade bråttom och dök ut :)
Tor vägde 3060g och var 50cm lång.
Idag är Tor fortfarande en riktig charmör, hans favoritord är titta. Han far fram med en välda fart, har börjat klättra upp på stolar och bord. Snart springer han nog, han tränar för fullt och går ett par steg helt själv.
Jag håller med om att han är en liten charmör. Det är hans syster oxå. Kram från farmor
SvaraRaderaJo jag tycker det fungerar bra me lchf, framförallt så mår man bättre av de. Man är inte lika hungrig och blodsockret har en jämn nivå o det känns åxå.
SvaraRaderaNu har jag fuskat järnet ihelgen, fick väl ett återfall, haha....men det ska absolute inte hända igen, det har jag lovat mig själv! =)
Man får ju äta så gott åxå! =)