Funderingar

Tänk vad olika allas liv kan vara och hur olika man kan uppleva saker. Hur jag upplever och hanterar svårigheter kan vara raka motsatsen till hur andra agerar, inget kan ju säga vad som är rätt och fel. Vad jag däremot kan ha väldigt svårt för är personer som fortsätter älta i all oändlighet. Man får vara ledsen, arg, förtvivlad och förbannad, nära och kära ska givetvis finnas som stöd. Någonstans måste man dock sätta punkt, för sin egen skull. Jag tror att om man lätt fastnar i offerrollen annars, en slags beroendeställning. Viktigt att tänka på att även om jag har problem eller sorg så betyder inte det att livet stannar upp för alla andra runtomkring...