Nu har det gått två dagar sen Medea fick somna in och det har varit rätt jobbiga dagar. Det är inte roligt att behöva ta ett beslut som innebär att ens fyrbenta vän inte ska få leva mer. Samtidigt var det ett beslut jag tog av omtanke och kärlek, pratade med en klok kvinna som sa så här, detta var för övrigt Medeas tidigare ägare:
"Att vara hästägare innebär även att man måste ta det yttersta
ansvaret för hästen ända till slutet."
Och jag kan lugnt säga att jag skött denna fina dam med största omsorg, ända till slutet. Det känns bra att hon aldrig mer behöver ha ont, fång är en fruktansvärd sjukdom och när hon var som sjukast låg hon bara i boxen, hon kunde inte ens stå upp. Visst kan man ge mediciner som lindrar smärtan, men inte hur länge som helst. Medea blev 22år, hon har haft ett bra liv och fick ett värdigt slut.
förstår att det är jobbigt! jag tycker att du gjort ett bra beslut,att behöva lida är ju inte bra!men det är tungt att behöva ta det beslutet..när vi fick avliva noffarna kändes det riktigt tomt,man var så van att dom stod där glada att se oss,det var som att man hörde dom fast dom inte skällde mer,men dom var båda sjuka och fick somna in tillsammans och veterinären la dom brevid varann sen, dom blev ändå lite över 10 år.
SvaraRadera